orattvisa
vi sitter och ater oss matta. och har kommer dom.. hur orattvist kan det vara egentligen?? usch.. jag mar sa daligt och tar sa illa vid mig.
Vi gav honom vara rester vi kunde hitta pa tallrikarna.. och han borjade ata. vi gav honom en gaffel..da borjade han tappa maten, vem vet, han kanske aldrig atit med bestick. medan han at, kom han tre andra vanner. de var val ca 10 ar. vi ser att folket runt omkring borjar titta pa oss och skaka pa huvudet. personalen kommer fram och vill fa ivag barnen.. jag sager - No, it is ok.
Do you spek english? english, kidogo.
whats your name? Eli.
How old are you? fourtyfour.
Han tappar mat, och far i sig lite mat. kompisarna satter fram sina hander och hinner ta var sin bit, innan personalen jagar bort dem.
De gar sakta ivag och tittar pa oss.
vart tar de vagen? vad hander med dessa barn?
Vi betalar notan, och gar ivag och koper oss frukt. med tarar i ogonen och ett just nu lite brustet hjarta.
jaaa. vad gor vi? det ar krock i hjarnan och hjartat..hur ska man bete sig och reagera? svart.
Det var allt jag hade att saga for idag.. Puss o kraM!
Hej Nu har jag läst Dina inlägg igen. Hekt otroligt vad mycke du har hunnit ned och fått uppleva. Ja körkort är bra att ha satsa på det i sommar. Det är en stor skilnad på vilka tillgångar vi har här är det mat och grejer i överflöd men inte så mycke kärlek och omtanke många skulle må bra av att få se det som du ser och upplever spännande när du kommer och visar alla bilder, fortsätt som jag säger varje gång och det gott o var rädd om dej KRAM farmor
det är sjukt hur världen ser ut, bra att ni stod på er och gav dom mat:) männsikor är allt för egenkära, men tur att ni finns, som hjälper...
vilken fin blogg du har julia:) undeerbart att läsa...
Alltså det är jätteroligt att läsa vad du är med om! Men samtidigt så känner jag en sån sorg. Har ibland faktisk jättesvårt att läsa det du skriver! OM jag kunde, och jag är stenbombis på att det är många som känner likadant, så skulle jag vilja göra någonting, typ sådär stort som syns att det ger omedelbar verkan som syns, typ att rädda hela afrikas befolkning från fattigdom och svält:-P, men jag kan inte.. Kommer att tänka på en text ibland när missmodet faller över mig när jag läser det du skriver: att Acceptera det man inte kan förändra, Mod att förändra det man kan, och Förstånd att inse skillnaden. Sinnesrobönen..
Saknar dig du min lilla sol i min värld!! Kram /Sigrid
